Förnuftets röst talar till mig

På plats i Poole fick jag möjlighet att prata med Simon Constantine, som tillsammans med en av Lushs grundare och tillika Simons far, Mark, har skapat företagets parfymer.

Simon är självlärd och har en gedigen kunskap om råvaror från sin tid som inköpsansvarig i familjeföretaget. (Han berättar målande om jakten på benzoin i Laos bland annat). Precis som Mona di Orio skapar han dofter på gammaldags vis, genom att mäta upp råvarora på våg i det mysiga doftlabbet, istället för att bara skriva formler i en dator.

Under varumärket B skapade han den underbara Breath of God, som faktiskt är två dofter, Inhale och Exhale, kombinerade. Ergo – den gudomliga andedräkten. Numera säljs de som Lushs egna parfymer (om än under namnet Gorilla perfumers) – väl värda att sniffa på trots de urbota trista svarta flaskorna.

Jag fick dofta mig igenom en rad nya parfymer (samt en del spännande versioner som nog aldrig når butikshyllorna) och en av mina nya kärlekar är The Voice of Reason. Ja, det är Gil Scott Heron och Leonard Cohen i sina bästa år. Ja, det är beatgenerationsinspirerat och det är som att stå i älsklingsskinnjackan med en espresso i handen, öppna en ask Gitanes och längtansfullt andas in doften av den söta, svarta, otända tobaken.  Pretantiöst? Måhända i min beskrivning, men inte i flytande form. Bara nikotinstinnt, lädervarmt och sinnligt.

Först i början av nästa år når doften de svenska Lushbutikerna, som för övrigt ska få en välbehövlig ansiktslyftning.